Vägen till sjön
Under ett antal år har min tillflyktsort varit till Hälsingland närmare bestämt Hennan. Där har jag ett hus som har anpassats efter mina behov. Alldeles i närheten ligger Storsjön. Mellan huset och sjön är terrängen inte alls tillgänglig när man använder rullstol. Vissa människor är väldigt kreativa och lösningsfokuserade. ”Plötsligt händer det” som de säger i reklamen. En av mina grannar håller på att bygga om. En annan granne erbjuder sig att ta hand om massan, men först måste det tas bort träd och sly. När det har röjts blir sikten klar. Det är nästan så att man kan göra en liten E4 ner till sjön. Min iver måste hejdas eftersom vägen måste lägga sig och få lite stadga. Lyckan var fullständig då min syster frågade om jag ville följa med till sjön. Äntligen kunde jag köra på min lilla E4 för att komma ner och sätta mig i min badstol. Wow! Jag kan bada utan några större svårigheter bara några hundra meter från mitt hus. Jag kan även köra upp med rullstolen på flotten och göra ett tappert försök att fånga en abborre. Mina grannar har gjort så att jag slipper ta omvägar och att jag nästan lika enkelt som de kan ta mig ner till sjön. Ni röjer bort alla hinder i ordets rätta bemärkelse.
Livet är ett val
Livet är ett val. Ditt, mitt och andras liv består utav många val. Beroende på ålder, situation och miljö väljer vi dessutom om vi ska ta hjälp av någon att göra våra val. Barn behöver naturligtvis hjälp och stöd i sina valsituationer dock är det viktigt att barnen är delaktiga. Hur blir valen för personer med funktionsvariationer? Om man är omgiven av många med olika professioner är det lätt hänt att åsikter bombarderas från alla håll och kanter. Det blir till att personer med funktionsvariationer har en stark vilja, bestämdhet och egen drivkraft. Det är lätt hänt att de val man gör speglas av den som är i ens närhet. De olika professionerna måste vara väl medvetna om att det är inne på ett mycket privat område och att man kan ge integriteten en törn. Tänk er själva hur personer utan funktionsvariation kan välja vilka och på vilket sätt man vill anförtro sig, borde inte personer med funktionsvariation få leva på lika villkor. Man kan undra om det är en utopi eller om det någon gång kommer att bli jämställdhet? Ytterligare frågor är ”är glasat halvtomt eller halvfullt”, vill man se möjligheter eller hinder? Är vi beredda att gå utanför boxen? Frågor man kan ställa sig år 2020.
Covid-19
År 2020 var det år då världens människor levde någorlunda under samma villkor. Ett litet virus kunde få oss att bli mer jämlika. Isolering, distansering och digitalisering var begrepp och order som gällde oss alla. Vilket medförde att vi fick känna på hur många människor lever i en vardag där inte covid-19 finns. Påtvingad isolering, påtvingad distansering och påtvingad digitalisering är för ett flertal människor en vardag. Exempelvis kan personer som har funktionsnedsättning uppleva isolering, distansering på grund att det inte finns rätt förutsättningar att delta fullt ut i samhället. Påtvingad digitalisering kan vara ett faktum för de människor som har ett talhandikapp och som bara kan kommunicera med hjälp av datorer. Vad hände med de allra mest utsatta människorna? Hur isolerade sig hemlösa personerna ute på gatan när de inte hade någonstans att ta vägen? En fråga man även ställde sig, var hur befolkningen i länder där de måste ut på gatan för att få mat för dagen bar sig åt för att följa lagförandet av isolering och distansering? Är lagen överhuvudtaget relevant i dessa länder då invånarna kanske inte ens i fantasin har möjlighet att följa den? I Sverige är vi i ett lösningsfokuserat skede och ser till att både samhället i stort och våran egen tillvaro fungerar. Plötsligt insåg vi att vi kan hjälpa varandra. Vi gick ärenden till de som måste vara isolerade, vi ringde till varandra för att prata bort en stund och bryta ensamheten. Vi hade videokonferenser på olika arbetsplatser för de som måste arbeta hemifrån. Miljön blommade upp lite och luften var renare än vad den hade varit på många år. After Work skedde via länk och även andra festligheter. Bråken på krogarna minskade och krögarna hittade på alternativa lösningar så som att köra hem maten till sina kunder. Självklart hade många arbetsgrupper det svårt ekonomiskt och ovissheten tärde hårt. De som arbetade inom vården behövde däremot inte oro sig för arbetslöshet. Det var ett skriande behov av personal som räddade liv under svåra och speciella förhållanden. De arbetade iklädda skyddsklädsel, munskydd och visir. I denna mundering skulle de ta hand patienter i livets slutskede och försöka in ge någon slags trygghet. De sjuka fick inte ha någon anhörig eller vän vid sin sida på grund av smittspridningen. Tusentals människor avslutade sina liv tillsammans med personer i skyddskläder eller helt ensamma.
Har vi lärt oss något av detta? Det kan bara framtiden svara på…. Min förhoppning är att vi inte behöver genomgå något liknade för att förstå att vi måste ta hand om varandra och vår moder jord.
Får jag vara ledsen, grinig och trott?
I skrivande stund sitter jag och funderar på vad som ger mig frid och ro. Det är en aning komplicerat för mig att ta mig ut i naturen eftersom jag använder rullstol och behöver hjälp med många praktiska saker. Detta gör att jag har personlig assistans femton timmar per dygn. Trots detta är jag nöjd med mitt liv men jag kan erkänna att min integritet ”naggas i kanten.” Att vara snäll och artig är egenskaper som är bra att bära med sig när man har assistans. Den stora frågan är: Är jag denna människa som förväntas, ack nej. Vad händer när jag blir arg och sur, ledsen, grinig eller bara trött? Då vill jag helst av allt bara vara ensam och inte behöva vara social. Jag tror att alla människor har ett behov av att ha tid att reflektera och bara och bara finnas till. Så hur får jag till min tid att bara finnas till?
Jag har den stora ynnesten att äga ett litet fritidshus i Hennan, Hälsingland. Där har min syster och hennes sambo gjort det möjligt för mig att få andas, stänga av och vistas i naturen. Jag har alltid hört hur naturen har en läkande kraft, men har haft svårt att tro på det då jag inte haft möjligheten att prova på dess läkningsprocess tidigare. Att sitta på altanen och titta ut över sjön när vågorna slår mot stranden, eller se när himlen skiftar färg i rosa, rött och violett morgon som kväll. Även molnens formationer kan ge en känsla av frihet att drömma sig bort. Jag kan känna mig glad och lugn när jag tar långpromenader och hör fåglarnas kvitter runt omkring. En stund av glädje är även när vi tar en tur med flotten och känna vindens slag i håret och mot kinderna när vi puttrar fram över sjön.
Vinterkvällar i stugan ger mig också frid, att tända en brasa och höra knastret och se lågorna är helt fantastiskt. Tystnaden är också helt magisk att lyssna på. Det här gör det möjligt för mig att för en stund glömma att jag har människor runt mig. Allt det här ger mig kraft att fortsätta även i jobbiga stunder.
Jag hoppas att du liksom jag har hittat ditt sätt att hämta kraft och energi, oavsett om det är naturen eller något annat, så du också orkar fortsätta i svåra stunder!
Vårdpersonalens bemötande av barn som har behov av Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK)
Vilka faktorer underlättar respektive försvårar bemötandet?
Vad finns det för definitioner på bemötande?
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka olika definitioner på ordet bemötande samt hur sjukvårdspersonal bemöter barn i behov av Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK).
Metod
Metoden som använts är en litteraturstudie. Denna typ av formulativa undersökning är lämplig när man önskar underlag för en vidare framtida studie samt en överblick av forskningsområdet (Carlsson, 1990).
Designen av denna studie är kvalitativ.
Sökord
De valda sökorden i en första sökning var: barn med funktionsnedsättning, personer med funktionsnedsättning, bemötande, personlig utveckling, professionellt förhållningssätt, medicinsk vård, barnperspektiv. I andra sökningen användes engelska ord. Dessa termer var health care, medical care, medical treatment, disabled children, children with disabilities, child with disability, patient participation, approach och approachment. I sökresultaten fanns mer litteratur om bemötande i skolan än om bemötande inom vården. Det finns mycket mer att läsa om bemötande av vuxna patienter.
Databaser
Sökverktyget var Google för sökning med de svenska orden. Det var svårt att hitta adekvata texter. Endast en handfull texter hittades. Därför utökades sökningen till att omfatta engelska termer i databasen PubMed. Databasen PubMed valdes eftersom den innefattade ämnen som funktionsnedsättning, habilitering, rehabilitering samt vård.
Urval
Antal svenska artiklar och böcker som valdes var 10.
PubMed genomsöktes ett flertal gånger med olika kombinationer (se tabell 1, tabell 2 och tabell 3). Vid en fjärde genomsökning hade urvalet kommit ned till 145 artiklar (se tabell 2). Ett första urval av artiklar gjordes genom okulär inspektion av titlar och abstrakt. När granskning gjorts av relevanta artiklar (se tabell 2, rad 7) valdes 8 ut. En vidare granskning gjordes av dessa artiklar och slutligen kunde 4 av dessa anses relevanta för studiens syfte.
Tabell 1. Första sökningen med sökord och sökresultat från datum 2013-06-12.
Sökordskombinationer antal träffar
Health care OR medical care OR medical treatment
2099217
Disabled children OR disability
192414
Approach OR approachment
742514
Health care OR medical care OR medical treatment AND Disabled children OR disability
146371
Health care OR medical care OR medical treatment AND Approach OR approachment
135748
Disabled children OR disability AND Approach OR approachment
7622
Health care OR medical care OR medical treatment AND Disabled children OR disability AND Approach OR approachment
7342
Tabell 2. Andra sökningen med sökord och sökresultat från datum 2013-06-12.
Sökordskombinationer Antal träffar
Health care OR medical care OR medical treatment
2099217
Disabled children OR children with disability
25953
Patient participation
31650
Health care OR medical care OR medical treatment AND Disabled children OR children with disability
25953
Health care OR medical care OR medical treatment AND Patient participation
26545
Disabled children OR children with disability AND Patient participation
145
Health care OR medical care OR medical treatment AND Disabled children OR children with disability AND Patient participation
145
Tabell 3. Tredje sökningen med sökord och sökresultat från datum 2013-06-12.
Sökordskombinationer Antal träffar
Health care OR medical care OR medical treatment AND Disabled children OR children with disabilities OR child with disability AND Patient participation
185
Bakgrund
”Vi talar idag om etik runt bemötande av människor med funktionshinder. Kanske är det väsentligt att reflektera över själva ordet bemötande. Möjligen antyder ordet en olycklig enkelriktning av relationen. Snarare borde vi kanske tala om mötet mellan olika människor.” skriver Carl-Magnus Stolt i antologin Om bemötande av människor med funktionshinder. Vidare diskuterar han huruvida ordet utgår från en normalitetsdefinition där de som ser sig själva som normala undrar - Hur vill de bli bemötta? I ett sådant perspektiv är det lätt att peka ut en definierad samling människor, vilket kan uppfattas som diskriminerande (Stolt, 2001).
En definition av bemötande är hur vi interagerar med varandra i ett möte. I interaktionen innebär det att vi uppträder mot andra personer på ett visst sätt. Interaktionen kan se ut på olika sätt men då en person med funktionsnedsättning möter en professionell blir det ofta ett beroendeförhållande. Ett beroendeförhållande blir i sin tur ett maktförhållande då makten ligger hos den som har kunskap, det vill säga den professionella (Stolt, 2001; Primärvården Skåne).
KillnSWN ned
Vårdpersonal måste tänka på att de behandlar människor och inte enbart en funktionsnedsättning. Människor som har funktionsnedsättningar drabbas liksom alla andra personer av okan ha sämre nakdet är
ATTITYDER
ERFARENHETER
funktionsnedsättningar .Funktionsnedsättning är ett mångtydigt begrepp. Socialstyrelsen (2009) definierar dock funktionsnedsättning ”som nedsättning av en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd, eller till följd av medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara bestående eller av övergående natur.” Vidare definieras funktionshinder som begränsningen funktionsnedsättningen har för personen i dess omgivning.
Man har funnit att personer i åldern 16 till 64 år som har funktionsnedsättningar skattar sin hälsa sämre än övriga befolkningen. Det har framkommit att kvinnor och män som har funktionsnedsättningar besöker vården oftare samt har fler vårdkontakter än övriga befolkningen (Arnhof, 2008).
Oavsett funktionsnedsättningar är de flesta barn är vårdtagare i det hälsofrämjande vårdarbetet. Ofta behöver barn sjukvård under en begränsad tid men för vissa barn är det en livslång process som ska integreras i barnets och familjens vardag (Högberg, 2011).
NOBAB – Nordisk Forening For Syke Barns Behov har utarbetat en nordisk standard för barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård. Sammanfattningsvis innebär det att barn och deras föräldrar ska få information på ett sätt som de kan förstå, barnen ska vara delaktiga, den fysiska miljön anpassad till barns behov, personalen ska ha utbildning för att möta familjerna med takt och förståelse samt att deras integritet ska respekteras. NOBAB:s standard är utarbetad i enlighet med FN:s barnkonvention. I artikel 12 i FN:s konvention om barns rättigheter står det att alla barn har rätt att uttrycka sina åsikter och få dessa beaktade, samt att de ska få möjlighet att vara delaktiga och påverka sin situation (NOBAB).
Ett sätt att öka barns självständighet är att träna barnen så att de kan fatta egna beslut. Detta kan göras genom att stödja barn i deras beslutsfattande. Barn med intellektuella funktionsnedsättningar kan man stötta genom att öva barnen på att göra olika val. Därefter kan man hjälpa dem att se konsekvenserna av valet. En studie har gjorts för att visa hur man kan hjälpa ett barn att fatta ett beslut. Den består av två delstudier. I den första studien blev fyra barn som har intellektuella funktionsnedsättningar och deras familjer intervjuade. Syftet var att undersöka familjemedlemmarnas uppfattning på vilka sätt barnet deltar inom familjen. I den andra studien intervjuades en mor och dotter vid fyra tillfällen. Vid de två första intervjuerna frågade man efter strategier som familjen hade för att öka dotterns självständighet. Vid de två sista tillfällena fick de båda reflektera över sina egna och andra familjers strategier för att öka barnets självständighet. Resultatet visar att stöd i beslutsfattande kan möjligöra både ökad säkerhet samt ökad självständighet (Saaltink, MacKinnon, Owen & Tardif-Williams 2012) .
I rapporten Parent-Provider-Community Partnerships: Optimizing Outcomes for Children With Disabilities diskuteras nödvändigheten av ett bra bemötande av familjemedlemmar, där ett barn har en funktionsnedsättning. Om de inte får rätta insatser från samhället och ett bra bemötande från vårdpersonal finns risk att familjen hamnar i en negativ spiral där ohälsa drabbar övriga familjemedlemmar runt barnet som har funktionsnedsättning. Författarna säger att det finns ett behov för att utveckla att nationellt program som adresserar fördelningen av ansvar mellan föräldrar, vårdgivare och samhället. Familjerna bör ha tillgång till en person vars uppgift är att koordinera alla kontakter. Det behöver familjerna för att behålla sin goda hälsa och det sociala nätverket (Murphy, Carbone & the COUNCIL OF CHILDREN WITH DISABILITIES 2011).
Resultat
I rapporten Bemötande och medicinskt omhändertagande av människor med funktionsnedsättningar (Schultze) beskrivs tre övergripande delar i bemötandet av personer med funktionsnedsättningar; den kollektiva nivån, den organisatoriska nivån samt den individuella nivån. Den förstnämnda innebär handikappolitik och handikapplagstiftning som styr bemötandet i offentliga verksamheter. Den organisatoriska nivån berör hur förtroendevalda, tjänstemän, handläggare och behandlare uppfattar och tolkar handikappolitiken och lagstiftningen och på vilka värderingar de bygger på. På den individuella nivån handlar det om den enskilde, exempelvis läkare, sjukgymnast eller psykologs egen syn på individer med sjukdom och svaghet. Även dennes egna etiska värderingar och det egna intresset och engagemanget spelar roll för bemötandet.
Kunskap är viktigt för bemötandet. Ansvaret för att inhämta kunskap ligger på två nivåer, den organisatoriska nivån och på individnivå. På organisatoriska nivån är ansvaret att det ordnas utbildningar, finns tid och pengar samt att uppmuntra till egen utbildning. Denna nivå har också till uppgift att bestämma om alla ska ha samma kunskap eller om några ska specialisera sig och hitta en egen djupare nisch. Att hålla sig uppdaterad och få ny kunskap ligger på individnivå (Schultze).
Vårdpersonalens expertis spelar roll för vårdinsatser. Man får olika vårdinsatser beroende på vem man träffar, specialist eller allmäninriktad vårdpersonal. I en studie undersökte man skillnaden mellan logopeders olika arbetssätt med förskolebarn. Studien tittade på traditionell behandling och behandling utförd av logopeder med AKK (Alternativ Kompletterande Kommunikation) som specialitet. I de fall där specialisterna lät barnen träna med högteknologisk AKK var träningen inriktad på delaktighet och ökad självständighet medan den traditionella behandlingen gick ut på att träna de nedsatta förmågorna (Hustad, Keppner, Schanz & Berg, 2008).
I kunskapsöversikten Lyssna på mig sammanfattar Ann-Marie Stenhammar 40 studier runt barns funderingar och upplevelser av delaktighet. Enligt Stenhammar vill barn och deras föräldrar vara delaktiga i vården. För att underlätta detta bör man tänka utifrån de tre t-na: tid, tilltro och trygghet. Delaktighet är inte samma sak som att barnet får bestämma utan att de får känna att vuxna bryr sig och att de får göra sin röst hörd. Den stora skillnaden mellan barns och vuxnas delaktighet är tiden. Barn behöver mer tid för att landa och förstå det som sägs (Lumholdt, 2010).
En studie från Australien om barn i åldrarna 8-10 år som har en cp-skada visar vikten av barns delaktighet i vårdsituationer. I denna studie har man undersökt triaden läkare – förälder – barn och i vilken utsträckning barn var delaktiga i samtal. Studien fann tre viktiga faktorer. Dessa var att skapa utrymme för barn att delta i samtalet, förståelsen att olika barn vill delta på olika sätt samt att ta hänsyn till barnets ålder och utveckling (Garth, Murphy & Reddihough, 2009).
Barnperspektiv innebär att den vuxne medvetet försöker återskapa barnets perspektiv. Barnets perspektiv är barnets upplevelser och tankar om sin värld här och nu (Högberg, 2011).
Delaktighet har olika betydelser för barn och för vuxna. Barn känner sig delaktiga när de blir lyssnade till och när de får uttrycka sin vilja. Personalen måste vara kompetent att ge barnet begriplig information. Oftast behöver barnet hjälp av sina föräldrar för att kunna vara delaktiga genom att uttrycka sin vilja. Då föräldrarna även ska stötta och hjälpa barnet blir det en fördjupad dialog där både barnperspektiv och barnets perspektiv finns (Socialstyrelsen, 2009).
Barn och familjerna möter ofta många människor och har en önskan om att sjukgymnasten, läkaren eller arbetsterapeuten är en person de möter istället för en insats och funktion. Detta beror på att barn och deras föräldrar ofta måste ha fler vårdkontakter än barn utan funktionsnedsättning (Stenhammar & Westerberg, 2010).
Professionellt förhållningssätt är inte helt okomplicerat. Längre tillbaka i tiden har man talat om hur saker ska vara och patienterna har snällt tagit emot. Mötet var mer ett forum där man gav och tog emot information. Personalens bemötande och patientens delaktighet är två faktorer som fått en allt större betydelse. Våra tankemönster är grunden för de olika ställningstaganden vi gör och hur vi bemöter andra människor. Som man som personal måste vara medveten om att inte bara kunskap påverkar mötet med patienten utan också de livserfarenheter personalen bär med sig. Vissa livserfarenheter kanske har sårat oss och förblir därför undanträngda. För att vara medveten om vad som påverkar oss i mötet med andra människor, bör vi ibland titta närmare på de tidigare möten och händelser som har format oss till den person vi är. Vi behöver inte acceptera våra erfarenheter men däremot vara uppmärksamma på vad som påverkar oss i det aktuella mötet. Sammanfattningsvis kan man konstatera att vårt privatliv påverkar i hög grad det professionella förhållningssättet (Kihlberg, 2006).
Diskussion
Att det inte finns så mycket skrivet om barn och bemötande i vården kan bero på att det kan vara svårt för föräldrar att lämna ut sitt barn när de befinner sig i en känslig situation.
Organisationen på en vårdenhet är avgörande för hur personer med funktionsnedsättning bemöts. Det skulle underlätta för familjerna om det fanns en funktion eller verksamhet som koordinerade familjernas alla vårdinsatser. Den fysiska miljön måste vara utformad så att vården fungerar optimalt för personer som har en funktionsnedsättning. Personal inom hälso- och sjukvården måste få stor kunskap om olika funktionsnedsättningar. Vidare måste det finnas tid att inhämta nödvändig kunskap. För att personalen ska få möjlighet att utveckla kompetens inom området funktionsnedsättning bör de få möjlighet att arbeta med sina egna attityder till funktionsnedsättningar. De bör även få tid till självreflektion i sin professionella yrkesroll.
Kanske bör vi också ersätta ordet bemötande i vården med möte i vården för att undvika att personer med funktionsnedsättning känner sig diskriminerade och/eller utpekade. Bemötande implicerar ett assymmetriskt förhållande.
Barn och föräldrar behöver tid för att kunna vara delaktiga i vården. Som professionell måste man vara medveten om att barnet vill vara delaktig i sin vård och behandling. En dialog där både barnperspektiv och barnets perspektiv finns blir ofta ännu mer fördjupad än en dialog där endast ett perspektiv finns. En sådan fördjupad dialog är mycket värdefull för alla parter.
Då vuxna personer med funktionshinder upplever sin hälsa sämre än övriga befolkningen är det viktigt att vara uppmärksam på barnens hälsa. Ett gott bemötande gör att tillfrisknandet går fortare. Därför anser jag att det är viktigt att fånga upp barn i tidig ålder och att vi är medvetna om att det professionella bemötandet påverkar hälsan.
Referenser
Carlsson, B. (1990). Grundläggande forskningsmetodik för medicin och beteendevetenskap. Stockholm: Liber.
Hustad, K.C., Keppner, K., Schanz, A. & Berg, A. (2008). Augmentative and Alternative Communication for Preschool Children: Intervention goals and use of technology. Semin Speech Lang. nr 29 (2), ss. 83-91.
Högberg, S. (2011). Barnperspektiv och barnets perspektiv Beskrivning av vad begreppen innebär för hälso- och sjukvårdspersonal. Mälardalens högskola.
Kihlberg, E. (2006). Bemötande - Pedagogens redskap att styra problembeteenden i vardagen. Malmö: Malmö högskola.
Lumholdt, H. (2010). Tilltro, tid och xxx. Habilitering NU nr 3, ss. 22-23.
Murphy, N. A. Carbone, P. S. & the COUNCIL OF CHILDREN WITH DISABILITIES. (2011). Parent-Provider-Community Partnerships: Optimizing Outcomes for Children With Disabilities. Paediatrics. Volyme128, no.4, October, ss. 795-802.
NOBAB. (u.d.). www.nobab.se.
Saaltink, R., MacKinnon, G., Owen, F. & Tardif-Williams, C. (2012). Protection, participation and protection through participation: young people with intellectual disabilities and decision making in the family context.
Journal of Intellectual Disability Research. Volume 56, part ll, ss. 1076-1086.
Sarnhof, Y. (2008). Onödig ohälsa Hälsoläget för personer med funktionsnedsättning. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
Schultze, A. (u.d.). Bemötande och medicinskt omhändertagande av människor med funktionsnedsättningar. Malmö: Primärvården Skåne. Nedladdad 2130615 <http://www.skane.se/Public/AKO_och_vardprogram/Regionalt/Bem%C3%B6tande_funktionsneds%C3%A4ttningar.pdf>
Socialstyrelsen. (2009). När samverkan rör re/habilitering för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar En seminariedokumentation. Socialstyrelsen.
Stenhammar, A.-M., & Westerberg, B. (2010). Möten mellan vården och barn med funktionsnedsättning. i M. Söderbäck, Barn och ungas rätt i vården (ss. 73-92). Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
Stolt, C.-M. (2001). Att möta människor med funktionshinder. i Om bemötande av människor med funktionshinder - en antologi (ss. 45-50). SISUS.
.