Hoppet och stoppet
Boken "Kring denne kropp" har betytt mycket för mig. Tack Stina!
Jag har insett att mitt huvud, rygg, mage, mina bröst, armar och ben bara är mina.
Om jag inte hade haft en cp-skada skulle inte så många så ofta mig beröra,
inte heller min integritet förstöra.
Är det verkligen så att när man är i beroendeställning,
är ens eget värde på gränsen till upphällning?
Människor tar för givet att det är tillåtet att ta på mig
så som likt en grej.
Enkelt sagt är det ju så
att de hjälper en kropp och själ som ej kan säga stopp inte heller gå.
Hjälpen måste ske med respekt och värdighet
så jag mot mig själv kan känna ärlighet.
Jag är en spegelbild av de som hjälper mig.
Och jag undrar
hur de själva ser på sig?
Låter de vem som helst komma dem nära?
Eller tillåts bara de nära och kära?
När säger de till någon, stopp?
Är det när de förlorat allt sitt hopp?
Jag vill inte förlora mitt hopp.
Ändå kan jag inte säga stopp.
Skärseldens låga
Jag sitter i min säng och försöker höra mina tankar när hundarna vid fotändan bara skäller och vankar.
Skäller gör även assistenter och konsulter utan att de vet mina tankar, de mig aldrig förankrar.
Försöker att förklara och vara snäll, kan jag vara säker på att få en käftsmäll.
Slår gärna på dem som redan ligger, detta ger mig ännu mer trigger att önska dem att flyga och fara,
Där hettan är som värst och de får brinna kors och tvärs.
Inte fort, utan långsamt långsamt känna smärtan på sig som jag har i mig.
Ett urval av mina dikter,
några av dem ingår i sångcykeln "Barnet"
Kompositör Mikael Mannberg,
Sång Hilma Wikström
Julen 2020
Ingen ska sitta ensam en julaftonkväll.
Jo, det är precis det vi ska göra 2020,
var och en i en cell.
Om vi möjligen träffas, ska det vara med munskydd och absolut inte mer än åtta.
Hur ska vi få i oss det gotta?
Det är lika bra att vi sätter på oss syrgasmask,
då kanske alla kan få lite smask.
Även de som i vården jobbar och som vanligt är arbetsklädd och som ständigt är beredd.
När telefonen ringer är det bara att ila,
här det inget tal om att stanna hemma och vila.
Tomten som tillhör en hög riskgrupp,
får vara med på länk.
Julklappar får vänta så vi får ingenting till skänk.
Hoppas tomten klarar sig?
Hur ska annars julaftnarna te sig?
Kanske vi är på väg mot nya tider,
där alla som sitter ensam ej lider.
Vi struntar i all mat eftersom vi ändå inte kan äta på fat.
Det behövs inga klappar,
tomten har ändå ingen ork,
då han bara paketen tappar.
God Jul på er alla!
Vi har ju alla Lars Lerin som i våra hem tittar in.
Barnet
Det föddes ett barn.
Det liknade inte andra barn.
Det lilla grimaserande ansiktet uttryckte glädje.
Det var vackert.
Den lilla kroppen var vanställd.
Den var mjuk och fin att krama.
De små armarna fäktade och flaxade.
De levde sitt eget lekfulla liv.
De små benen hängde och dinglade slappt.
De såg ut att ha det rätt mysigt.
Det var ett mycket älskvärt barn som älskade livet.
Talsvårigheter
Du och jag sitter mittemot varandra.
Rummet är mörkt och tyst.
Det enda ljus jag ser är dina ögon och ett tänt stearinljus.
Jag har talsvårigheter.
Det har inte du.
Varför är du så tyst när dina ögon pratar så mycket?
Du skulle inte förstå om min mun formade:
”Jag älskar dig”.
Men jag förstår att dina ögon säger dessa ord till mig.
Förstår du vad mina ögon säger?
Har vi båda talsvårigheter?
Trädet
Jag önskar jag vore ett träd
Med starka djupa rötter
Med kraftig lång stam
Mossig, knotig och len
Jag önskar jag vore ett träd
Med sega bärande grenar
Med blad som dallrar i den varma vinden
Jag önskar jag vore ett träd
Med stort yvigt bladverk
Med blad som skuggar och skyddar
Jag önskar jag vore ett träd
Med löv som skiftar färg efter årstider
Med snötäcke som skimrar mot den vita snön
Tänk om min önskan vore sann
Att jag faktiskt klär i trädskrud
Och kan hända är jag det vackra trädet
Här, nu och sedan
Höstdröm
väckarklockan ringer
klockan är sju
mörker och mörker
dripp och dropp
på husets tak
röda heta kinder, febern på topp
halsens sträva svalg
näsdroppar vid sängen
vänder mig om och somnar in
väckarklockan ringer
klockan är sju
tänder ett ljus
läppjar lite kaffe
tuggar en brödbit
tar en dusch
hittar färgstarka kläder
matchar alla löven
åker till jobbet
en klar höstluft
sköljer över mig
väckarklockan ringer
klockan är sju
jag ligger kvar
funderar funderar funderar
ännu en höstdag
framför mig finns
regn eller sol
glad eller ledsen
vet inte ännu
jag kan välja
leva eller drömma
Höst
En morgon vaknar en förvirrad själ,
med tankar som far hit och dit.
Utanför fönstret skiner solen klart,
på alla färgsprakande löv som far hit och dit.
Lövens liv ser mycket enkelt och vackert ut,
så varför måste den förvirrades tankar vara så dystra och svåra?
Nej, jag vet
solen ska även få lysa och kittla dennas tankar.
Efter all nödvändig hjälp,
styrs rullstolen ut i solen och till löven som gnistrar av färg.
De färgstarka löven virvlar runt rullstolen och tankarna,
men plötsligt händer det märkliga
att löven och tankarna möts i ett.
Ensam ute i höstsolen sitter nu en själ,
med klara, vackra tankar och beredd att möta livet.
Ordvågor
Tystnaden faller som en tung slöja
Jag anstränger mig för att säga ett ord
Jag tar sats
Formar mina läppar
Tar ett djupt andetag
Det blir ett slags läte
Är det bara ljud?
Är det bara sludder?
Är det ett ord?
Är ord bara ord?
Har de någon innebörd?
Är de bara vågor?
som guppar hur som helst
som inte når någons öra?
Vågorna kanske pratar?
Kanske bär de ett budskap?
Kanske bär en fråga?
Kanske bär en förklaring?
Kanske bär en känsla?
Vågorna vill in i någons öra
in i någons huvud
för att till sist lyfta bort slöjan
och långsamt, långsamt krypa djupt in i någons hjärta
Undrar
Jag undrar över
din kroppsform
din hudfärg
din hårfärg
Jag undrar över
dina ögons färg
dina läppars form
dina örons plats
Jag undrar över
hur du känns
att ta på
att smeka
att krama
Jag undrar över
när du suckar
när du gråter
när du skrattar
Jag undrar över
vad du känner
vad du tycker
vad du fruktar
All min undran
får inget svar
Du finns alltid med mig
mitt barn som jag aldrig lät föda
Professionell
Du är professionell
Jag är särdeles snäll
Du talar utifrån din mall
Jag blir alldeles kall
Du tror du vet hur det ska kännas
Men i mig börjar det bara brännas
Jag vet, du vill bara gott
Du vet ej, vad du lyckats uppnått
Kanske du ej hade väntat
Att du på en obehörig dörr hos mig gläntat
Kanske du också trott
Håller jag mig till mallen, begås inga brott
Är det ett brott att mötas
Ja, med de professionella jag ej ska stötas
Räddningen tros vara mallen
Men vi bär på olika ting i skallen
Den professionalism, att vara i min kropp
Kanske i de bästa världar borde värderas som topp
Jag begär ingen högre lön
Ber bara en stilla bön
Låt oss mötas där vi är
Just du kanske är mig när
När döden till sist vi oss når
Är det för sent att vi förstår
Att mallar, tjafs hit och dit
Bara är rena rama skit
Mötas kanske vi istället borde gjort
För vår stund på jorden går så rasande fort.
Genomförandeplanen
Jag sitter på min altan,
Ska fylla i något som kallas genomförandeplan.
Jag behöver hjälp med det mesta i livet,
Och därför ska mitt liv offentliggöras och på papper nedskrivet.
När det kommer till toaletten,
I min panna droppar svetten.
Hur ska jag förklara allt man gör på en mugg?
Kissa, bajsa, ta en tugg.
Vem vet egentligen vad man gör vid ett toalettbesök?
Och vad som kommer med i toalettens krök?
En droppe kiss, en hård bajskorv, en lös skitmassa.
Kan man mig på samma sätt med handskar assa?
Hjälpen varierar naturligtvis,
Beroende på mängden skit och kiss.
Jag är en vanlig människa som alla andra,
Där behoven varierar.
Är standardmänniskan gående eller rullande?
Det enda vi vet är att behoven är detsamma, även knullande.
Står allas behov nedskrivet på papper?
Nej.
Men varför måste mina göra det?
Jag bara undrar.
.Sängen
Försiktigt lade du mig i min säng,
Kramade, smekte, kysste mig
När det himmelska ögonblicket var förbi,
Tog de djävulska timmarna vid.
Avtrycket och doften av dig dröjde kvar,
Såsom min kropp tvingades stanna i min säng.
Fången i min egen säng ligger jag kvar,
Naken, ledsen övergiven ligger jag i min säng.
Längtar, längtar, längtar efter det som var.
Längtar, längtar, längtar efter att få hjälp bort.
Hoppas någon någonsin kan förstå min längtan,
Förstå min ensamhet och min fångenskap.
Min kära, kära säng
Jag hatar och älskar dig på samma gång.
Våra historier är bara våra.